The story about the first time I know that I’ll bring you to this world in the next 9 months.

12.10.2007

Pada tarikh ni, genap seminggu ‘hari’ ibu tak datang. Esoknya hari raya Aidilfitri. Ni kiranya kali pertama ibu beraya dengan abah di Seremban. Ibu dah rasa lain macam. Ibu ajakla abah gi beli pregnancy test kit @ Watson senawang lepas buka puasa. Tapi abah punya la tak sabar-sabar, petang tu jugak abah ajak. After buka puasa, ibu test la…after waiting for some times,it shows the result. It’s two lines!! It means I’m positive… Ibu pun tak henti2 sengih. Masa tu, abah solat. Lepas je abah siap berdoa, abah pandang ibu…

“Ni mesti ada something nk bagitau ni..”

“Then, teka la ape..”

“Positive ek??” Tanya abah sambil tersenyum.

“hmm..ntahla, tgk la sendiri”

Lepas je abah tengok result test kit tu, abah terduduk dan tetiba abah menitiskan air mata…

“Alhamdulillah…sayang pregnant..abang bukan ape, risau ngn penyakit sayang dulu..tapi tak lama pun dah pregnant..” kata abah.

“Ini semua Allah punya kuasa..tak semestinya ada satu ovary susah nak pregnant..syukurla..” jawab ibu and suddenly tears coming down from my eyes.

Ibu tak nak fikir yang bukan-bukan, and ibu very positive yang ibu memang mengandungkan Zarif.

Kami tersangat sangat gembira masa tu..

For your information, ibu only have one right ovary because the left one was removed in year 2004 as I was diagnosed with Ca Ovary stage 1. Thank God I knew it earlier. By the time of the diagnosis, it’s only borderline. So, no need to undergo kemotherapy.

THANK YOU ALLAH!!

0 comments:

Copyright 2010 FirazNiduzzi's Tales..
Lunax Free Premium Blogger™ template by Introblogger